Louder than "Louder than bombs"

The Pains of Being Pure at Heart har blivit rejält omfamnade av diverse indietalibaner runt om i världen. Har lyssnat lite grann, men förutom "A teenager in love" är jag väl inte helt såld, än. Finns så väldigt mycket musik just nu som låter ungefär likadant. Anyways, i September kommer de till Sverige för fyra hett efterlängtade spelningar. Kommer troligtvis ta mig till giget i Stockholm (antar att det blir en spelning här), lite för att se vad fuzzen egentligen handlar om.

http://www.myspace.com/thepainsofbeingpureatheart

Another Gin 'n Tonic and I'm yours for sure

Ikväll ska jag till Landet och se Would-Be-Goods spela. Är faktiskt, efter drygt 20 år, första gången de spelar i Sverige. Är ju lite av ett kultband, då de släppte debutskivan på Mike Always legendariska él Records. Hoppas man kommer in bara, Landet är ju inte enormt stort direkt.

One big holiday

Några intryck från helgens Benicassimfestival då:

Klockan är strax efter elva på lördagskvällen. My morning jacket har spelat i ungefär en halvtimme på festivalens största scen när sångaren Jim James går ut mot scenkanten, vecklar ut sin nypåtagna mantel (!) likt två vampyrvingar, och ylar ut refrängen i "Wordless Chorus" med en vägg av rök och neonljus bakom sig. Ett magiskt ögonblick på en underbar konsert, och antagligen hela festivalens höjdpunkt för min del.

Babyshambles dök trotts allt upp tillslut och levererade. Bjöd bara på en Libertines-låt ("What Katie did") men avslutande "Fuck forever" var elektrisk med ölmuggar flygandes kors och tvärs bland alla britter (säkert 70% av alla besökare) i publiken.

Festivalens mest emotsedda akt för min del var My bloody valentine. De blev tyvärr en lite besvikelse. Hade kanske för höga förväntningar, och stod ganska hopplöst långt bak. "Soon" och inledande "Only shallow" var klara höjdpunkter. Avslutande "You made me realise", utdragen till säkert 10 minuter, var en...upplevelse.

Justice hann jag bara se dryga 20 minuter av (krockade med Moz), men det jag såg var sjukt jäkla bra. Vilket röj de lyckas piska upp!

Morrissey var bra som vanligt. Spelade inte så många hits utan bjöd hardcorefansen på många lite mer obskyra låtar ("Vicar in a tutu"!, "Sister, I'm a poet"!) vilket var lite kul.

Missade tyvärr Chromatics och These new puritans vilket grämer mig lite.

Out and about

Imorgon åker jag alltså till Benicassimfestivalen i Spanien. Nästa uppdatering blir därför tidigast om en vecka.

Bäst just nu är annars Wolf Parades senaste skiva "At mount Zoomer". Kolla upp den, ni som ej gjort det än.

Adios!

En vecka kvar...

Note to self: Glöm ej öronproppar!

The Heart Strings

En ny bekantskap. Fint orkestrerad pop som kan jämföras med Sufjan Stevens. Debutalbumet släpps nu i dagarna om jag förstått det hela rätt. Lyssna här.

Uppdatering: "Try fly blue sky" släpps visst i augusti, och nu efter några fler lyssningar måste jag säga att den är fantastiskt bra. Kolla upp!

Dagens playlist

Catch the breeze - Stefan Storm
In our talons - Bowerbirds
Westside - Bye bye Bicycle
Kick the tragedy - Drop Nineteens

I see Håkan everywhere

Allsång på skansen blir intressant i ett program om året och det är när Håkan Hellström är med. 2005 sjöng han "Visa vid vindens ängar" tillsammans med sångens upphovsmakare Mats Paulson. Ett fantastiskt och helt magiskt uppträdande. Paulson blir så till sig av låtens intensitet och Håkans skrikande publik att han börjar prata engelska med Håkan vid 4:50 in i klippet.



Håkan Hellströms Ep med visor är för övrigt en alldeles ypperlig samling låtar att lyssna på såhär under sommaren.

Replica sun machine

Sorgligt förbisedd skiva och helt klart ytterligare en kandidat till den lista över första halvårets bästa skivor jag ej kommer att posta. Låter väldigt mycket Broadcast (när kommer de med ny skiva förresten?), vilket ju bör räcka som motivering. Lyssna här.

Sorta like a dream? No, better

Har sett lite halvårslistor ploppa upp på diverse musikbloggar. Någon sådan tänker jag inte göra, men om jag hade gjort en hade jag nog placerat "No way down" av Air France på första plats. Har gjort ett tidigare inlägg om den Ep'n, men då skrev jag inget om skivan utan lade istället ut texten till den Blueboy-låt jag antar bandet tagit sitt namn ifrån.

Tycker så himla mycket om "No way down". Den känns så enormt genomarbetad med en fantastisk detaljrikedom. Är nog därför jag ej hunnit tröttna på skivans sex spår såhär en månad senare. Den är så perfekt utformad, från introts försiktiga syntar till det bombastiska avslutet 20 minuter senare. Om det är någon som vet från vilka filmer de olika röstsamplingarna är tagna ifrån så får ni gärna skicka ett mail eller skriva en kommentar.