Om jag hade fått önska mig ett nytt album från vilken artist som helst i världen hade nog The Aislers Set legat väldigt bra till. Senast jag hörde något livstecken från Amy Linton och hennes kamrater var nog för två (eller var det tre?) år sedan då de spelade en mycket fin spelning på Landet med Ladybug Transistor. Deras senaste skiva "How I learned to write backwards" kom 2003 och är ett av detta decenniums mest underskattade album. Reverb, melodier, stämsång och en lite 60-talsaktig produktion blandas om varannat till något utöver det vanliga. Fantastiskt.
I fredags såg jag Cut Copy spela på Debaser Medis. Det var en mycket bra spelning. Om du ej har lyssnat på deras album "In ghost colours" så har du absolut missat något. Den är nog där uppe och krigar med Glasvegas om titeln till årets skiva.
5 kommentarer:
oj, jag hade nästan glömt bort detta fantastiska band, vart tog dem vägen?
jag var helt kär i the last match en gång i tiden men sen när backwards-skivan kom tappade jag lite intresse tyvärr.. borde plocka fram den skivan igen kanske...
Last match är himla bra den också, men tycker ändå att backwards är snäppet bättre. Får verkligen hoppas att de kommer med något nytt inom kort!
Ja, In Ghost Colours är mycket bra. Andra kandidater till titeln årets skiva, förutom Glasvegas, är Pascal, Pacific!, Joel Alme och Nordpolen.
Alme är helt klart med i den diskussionen. Nordpolen-skivan är lite väl ojämn för att vara med och det tycker jag även gäller Pacific!. Pascal gillar jag inte så mycket.
Skicka en kommentar