I've come to realise it's downhill

Igår var jag på Debaser Medis och såg The Kid och Pacific! spela. The Kid har jag gillat ända sedan jag såg deras första video "Baton rouge" recenseras i Tryck till på Ztv för en massa år sedan. De var faktiskt bättre live än vad jag hade trott. Sångerskan i bandet genomförde hela konserten i bar överkropp vilket ju var lite vågat. Tyvärr spelade de dock varken "Baton rouge" eller "Kit club hotel" vilket jag tycker var synd.

Pacific! är ett band som jag nog vill gilla mer än vad jag gör. "Sunset blvd" är ju en fantastisk poplåt, men deras album är nog lite väl fattigt på sådana låtar tyvärr. Igår stod jag faktiskt mest och tänkte på Daft Punk under deras konsert. Framförallt "Runway to elsewhere" är ju som hämtad från "Discovery" med sina elgitarrer och syntslingor. Tänk om Daft Punk hade kommit till Stockholm med sin pyramid-turné som de reste runt med under förra året. Hade varit så jäkla grymt. (Justice kan slänga sig i väggen, faktiskt).



Ikväll blir det Debaser Medis igen för ytterligare en dubbelmacka. The Field och Days spelar. Days är nog ett av de bästa svenska band som kommit det senaste året. Minns att jag laddade ner en mp3'a av "Simple thing" från den nu djupt saknade shaktar.nu och blev förälskad. Såg dem några månader senare spela på Landet. Efter giget gick jag en aning berusad fram till basisten, och mellan superlativen frågade jag när de skulle släppa något på skiva. "Om någon månad", fick jag till svar. Det blev inte så. Tog lite mer än ett år innan "Downhill" tillslut släpptes, men den var helt klart värd väntan. Gör dig själv en tjänst och lyssna här.