Jag zappar förbi "Inför Eurovision Song Contest" på ettan. Ett gäng schlagertyckare samtalar om deras definition av "pop". Ord som "gripande", "berörd" och "betagen" väljs av panelen för att beskriva några bidrag. Jag stänger av teven, skakar på huvudet och lyssnar på The Lodgers nya skiva istället.
Det är motigt nu. Mycket skit som händer i mitt liv för tillfället. Den där ångest-klumpen som lätt infinner sig i magen när det är jobbigt, vägrar försvinna. Det är väl då popmusiken ofta är så viktig. För att få ens tankar att sväva iväg någon annanstans än till det där jobbiga som gör en ledsen. Den låt som fått mig att må lite bättre idag är Blurs nya singel. Den är väldigt fin. Jag är högst medveten om att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna lyssna på den i och med att den i framtiden endast kommer att sammankopplas med det jag upplever just nu. Men det struntar jag i. Just nu är den bäst. Tack, Damon Albarn.
Det är svårt att inte tänka på Colin Blunstone när man lyssnar på Cocoanut Grooves soldränkta popmusik. Den där viskande sångrösten är så oerhört behaglig att lyssna på. Nu finns det två nya låtar uppe att ladda ner. Klicka här!
