Senare ikväll!

Saint Etienne på Strand! Sedan hoppas jag innerligt att Air France dyker upp på scen från ingenstans och kör sin "GBG belongs to us" som extranummer eller något sånt, med Sarah Cracknell på sång såklart. Hade känts väldigt passande.

Bury me in my rings

Det här hade jag helt missat. The Elected är tillbaka med ny skiva. "Me first" från 2004 är en av 00-talets mest underskattade skivor så det här är helt klart en glädjande nyhet. Nu ska jag ta en promenad i vårsolen och lyssna.

Fink Ployd

Jag har de senaste dagarna fastnat framför diverse wikipedia-texter om Pink Floyds uppgång och fall vilket känns en aning oroväckande. Har nog omedvetet påverkats av Roger Waters Sverigebesök här i dagarna på något sätt. Har även börjat digga låten "High Hopes" från deras sista album. Känns inte bra det här.



Jag är rädd.

Change for you

Det tog ett par timmar innan jag lyckades komma på vart James Allen i Glasvegas fått sin melodi till låten "Change" ifrån. Versernas melodi samt ackordföljd lät ju så bekant. Nynnandes i duschen kom jag så äntligen på det. Blacks "Wonderful life"! Inte så konstigt kanske. Samma svartklädda framtoning. Text om en något hopplös tillvaro fast med en klar ljusstrimma borta vid slutet av tunneln.



Bra låt!

Good stuff

Kostymmetaforen

Jag har ganska länge stört mig ordentligt på kostymmetaforen som ofta används i skiv- och konsertrecensioner. Det vill säga när en journalist vill beskriva hur en artist låter. Då åker den där förbannade kostymen fram titt som tätt. Det är rock-kostym, Fever Ray-kostym, chillwave-kostym och nu senast i gårdagens Metro var det Erik Hassle som var iklädd en Robbie Williams-kostym.

Kom igen, journalister. Lägg ner kostymsnacket. Var lite kreativa och kom på något nytt.

Craft Spells

Jag blev en aning orolig när jag såg blombuketten på LP-omslaget. Att det skulle bli en enda tweepopgröt av alltsammans vilket jag inte har något behov av att lyssna på just nu. Så blev det inte. Thank god for that.