Jag är en vampyr

Goda nyheter! Vampire Weekend är visst klara för Acceleratorfestivalen i sommar. Biljett kommer att inhandlas inom snar framtid.

Så här såg det ut när de spelade på Debaser i November förra året:



Det årets bästa konsert. Lätt.

Östersönder

En bra sak: The Radio Dept. är äntligen tillbaka igen! Nya låten "Freddie and the trojan horse" låter (som alltid) mycket bra. Inför förra skivan hade de lyssnat mycket på Prefab Sprout, vilket hördes. 80-talet är tydligt även här. Ser mycket fram emot nästa album.

En dålig sak: Att man missade The Embassy spela fem nya låtar på Digfi:mix i lördags. Skulle ju ha varit där egentligen, men blev inte så tillslut. Damn!

Imorgon firar jag valborg med Vapnet och Penny Century. Östersund-stylee.

Hard to explain

Promenerade in till stan idag. Blev den sedvanliga rutten Skanstull-Norrmalm-Skanstull. På Sveavägen upptäcker jag ett antal tält uppraddade mitt på trottoaren. Är det något emo-band som är i stan eller vad är det frågan om? Så var det inte. GTA 4 släpps visst på måndag (antar jag). De köade alltså för att få de första exemplaren av ett tv-spel.

Har alltid varit fascinerad av detta fenomen. Folk som köar i timtal och till och med spenderar natten utomhus, mitt på gatan i ett tält, för ett speciellt evenemang. Oavsett om det handlar om Dylan på medis, sista natten på Metropolis eller vad det nu kan vara.

Har i och för sig varit där själv en gång. I December 2005 skulle The Strokes spela i Stockholm för första gången sedan de slog igenom. Valet av lokal blev....Debaser Slussen. En så kallad "intim spelning" alltså. Biljetterna såldes bara på Pet Sounds och det var först till kvarn som gällde. Kön ringlade som längst bort runt hörnet till Bondegatan faktiskt. Slutade med att jag köade i säkert 4-5 timmar, men fick tillslut min biljett. Bilden nedan är tagen utanför skivbutiken cirkus 30 sekunder efter det att jag fått min biljett.



Konserten var grymt bra faktiskt (med tanke på den kassa skiva de var aktuella med). Var smått kaosartad stämning bland publiken. Första och hittils enda gången som jag har sett kravallstaket utplacerat framför Debasers scen. Tog ett kort filmklipp från konserten också. Ljudet är under all kritik, men ändå.

The thrill of the old

Har blivit smått besatt av Paul Simons låt "Kodachrome". Ända sedan den introducerades till min iPod för någon månad sedan har den spelats ofantligt många gånger. "Kodachrome" kom 1973 och är en sorts hyllningslåt till en färgfilm med samma namn. Bannlystes faktiskt av både SR och BBC när den kom för att den ansågs göra reklam för Kodak.

Lyssna själva här. Refrängen är faktiskt helt genialiskt utformad, och det där hamrande pianot i slutet är så sjukt medryckande.

Joel Alme Joel Alme Joel Alme

Jag vet. Det har redan skrivits tillräckligt mycket om denna gosse men jag kan inte låta bli. Har fortfarande bara hört tre låtar...vill inte höra mer förrän jag sitter hemma framför stereon med skivan i min hand...men det är ju så sjukt bra! Vilka stråkar! "When the moon shakes" är helt fantastisk.

Den 9:e Maj spelar han på Teater Scenario i Stockholm. Närvaro obligatorisk.

Brown Recluse Sings

För ungefär ett år sedan hade jag en ganska kort men intensiv lyssningsperiod med detta band från Philadelphia. Då hade jag ingen blogg, så jag väljer att uppmärksamma dem nu istället. Låter lite som ett amerikanskt Belle and Sebastian, utan att bli en tråkig kopia. Ep går att beställa från myspace-sidan.

http://www.myspace.com/brownreclusesings

When will change come, just like spring rain?

Har precis lyssnat på P3 Pops Australien-special. Australien är faktiskt ett utomordentligt popland med en uppsjö av grymma artister (när kommer egentligen Avalanches nästa skiva?!). Mitt favoritband från denna kontinent är utan tvekan The Go-betweens. Upptäckte dem för ett antal år sedan, när jag var i min djupaste Smiths-period. Tyckte Grant McLennan och Robert Forster påminde en hel del om Morrissey och Johnny Marr. Två kompisar som egentligen var ganska olika som personer men ändå hade en sådan otrolig kemi när de spelade ihop. De var verkligen en dynamic duo som kompletterade varandra på ett perfekt sätt. "16 lovers lane" är en sån där skiva man kan lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna, fastän låtarna är så pass lättlyssnade som de faktiskt är. Jag älskar The Go-betweens.