Pop blir nog inte bättre än så här.
lördag 25 oktober 2008
måndag 20 oktober 2008
This just in..
Hurra! Nytt Prefab Sprout-album väntas tidigt nästa år. Det var banne mig på tiden.
Prefab Sprout - Goodbye Lucille #1
Prefab Sprout - Goodbye Lucille #1
fredag 17 oktober 2008
fredag 10 oktober 2008
onsdag 8 oktober 2008
I Psychocandys fotspår
Lyssnade på The Legends nya singel "Seconds away" för första gången för någon dag sedan och blev en aning trött av det jag hörde. Ännu ett indieband som försöker låta som Jesus & Mary Chain anno 1984-85. Visst, Psychocandy är en jäkligt bra skiva (något överskattad kanske) och låter som inget annat, men kom igen. Pröva något nytt.
Är delvis därför jag uppskattar Vampire Weekend så mycket som jag gör. Ett band som influeras av något så ovanligt som Paul Simons "Graceland", och gör egen fantastisk pop efter det.
The Legends - Seconds away
lördag 4 oktober 2008
Burning hearts
Jag har fått ett nytt finskt favoritband. Burning hearts heter dom och består av medlemmar från Cats on fire och Le futur pompiste. Låter mycket som ett finskt Sambassadeur ungefär och ska tydligen släppa sin första skiva på grymma skivbolaget Shelflife (Days, Horse Shoes, Kuryakin).
Lyssna här, och gör det nu.
torsdag 2 oktober 2008
You've been Rick Rolld
Jessica frågade mig häromdagen vilka videos jag hade valt om jag blivit inbjuden som gäst hos "Videokväll hos Luuk". Efter lite betänketid har jag nu kommit fram till dessa tre låtar som påverkat min musiksmak på ett eller annat sätt:
Rick Astley - Never gonna give you up
Min första skiva. Inte Michael Jackson, Beatles, Prince eller något annat hyfsat kreddigt, utan alltså Rick freakin' Astley. Fick skivan (eller kassetten egentligen) i julklapp minns jag och upptäckte att popmusik var något som jag verkligen gillade. Stock Aitken Waterman kunde det här med att skriva catchiga melodier. Måste ha varit 1987-88 och jag var då alltså runt 9 år gammal.
Nirvana - Smells like teen spirit
Min första riktigt stora idol var Kurt Cobain och jag hade precis nått tonåren när Nirvana slog igenom. Vilken fantastisk skiva "Nevermind" var. Påverkade mig enormt mycket. Fick mig att börja spela gitarr och startade också ett band med några klasskamrater där vi mest spelade Nirvana-covers. Mitt musikintresse nådde här en ny nivå.
The Smiths - Panic
Hade läst om The Smiths någon gång minns jag men hörde dem för första gången när jag var 19. Låg i mitt pojkrum en natt och slötittade på MTV när "Panic" plötsligt spelades och jag blev oerhört tagen. Minns inte exakt vad det var. Kanske det bisarra i den där barnkören som dyker upp i slutet och upprepandes sjunger om att de vill hänga DJ'n. Förmodligen den enskilt största händelsen (tillsammans med tidningen Pop) som influerat min musiksmak. Beställde "Louder than bombs" dagen efter från Ginza. Fick mig att börja lyssna på engelsk indie och har inte sett tillbaka sedan dess.
Rick Astley - Never gonna give you up
Min första skiva. Inte Michael Jackson, Beatles, Prince eller något annat hyfsat kreddigt, utan alltså Rick freakin' Astley. Fick skivan (eller kassetten egentligen) i julklapp minns jag och upptäckte att popmusik var något som jag verkligen gillade. Stock Aitken Waterman kunde det här med att skriva catchiga melodier. Måste ha varit 1987-88 och jag var då alltså runt 9 år gammal.
Nirvana - Smells like teen spirit
Min första riktigt stora idol var Kurt Cobain och jag hade precis nått tonåren när Nirvana slog igenom. Vilken fantastisk skiva "Nevermind" var. Påverkade mig enormt mycket. Fick mig att börja spela gitarr och startade också ett band med några klasskamrater där vi mest spelade Nirvana-covers. Mitt musikintresse nådde här en ny nivå.
The Smiths - Panic
Hade läst om The Smiths någon gång minns jag men hörde dem för första gången när jag var 19. Låg i mitt pojkrum en natt och slötittade på MTV när "Panic" plötsligt spelades och jag blev oerhört tagen. Minns inte exakt vad det var. Kanske det bisarra i den där barnkören som dyker upp i slutet och upprepandes sjunger om att de vill hänga DJ'n. Förmodligen den enskilt största händelsen (tillsammans med tidningen Pop) som influerat min musiksmak. Beställde "Louder than bombs" dagen efter från Ginza. Fick mig att börja lyssna på engelsk indie och har inte sett tillbaka sedan dess.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)